Är det nu?

I wish

Är det nu jag ska ge upp? har vi kommit till den delen i manuset än?
Om jag bara kunde sluta känna allt så starkt.. ilskan, viljan att vara elak, kärleken, lyckan, sorgen.. Hade det inte varit enklare att inte få känna något alls? Jo, men det är ingen som vill det av någon sjuk självdestruktiv tanke. Ni förstår, när man väl har fått försmak på dne här bitterljuva känslan att bli sårad, blir det något fruktansvärt, men på något sätt vackert och som du inte kan få nog av. Bra det, för olycka drabbar oss ju med jämna mellanrum i livet.
Jag klarar inte av den här ständiga besvikelsen längre, vågar inte lita på någon eller något förutom mig själv, för jag har fått världsbilden att alla i slutändan kommer tröttna på mig och gå sin väg. Men det finns inget fel hos dem, det är ju vad de vill. Dessa vackra underbara människor som finns runtom mig, jag önskar att jag kunde få vara nära dem för evigt, men jag vet att det privilegiet inte kan stanna hos mig..
   Önskar att jag kunde få bukt på allt det här, en nystart utan att börja om.
Så jag antar att vi inte är där än, och jag hoppas att någon tar pennan och ändrar manuset, för jag är inte stark nog.